Biograf

Regissör: Joel Schumacher (The Number 23).
Skådespelare: Miranda Richardson (Sleepy Hollow, Harry Potter) Minnie Driver (GoldenEye, Ella Enchanted), Simon Callow (Four Weddings And A Funeral, Amadeus), Kevin McNally (Pirates of the Caribbean, Johnny English).
Handling: Paris operahus sägs vara hemsökt. Fantomen är i själva verket ett musikaliskt geni som bor i husets katakomber. Fantomen blir kär i sångerskan Charlotta och gör allt för att hon ska få huvudrollen, och för att han ska få henne. En dag får operan nya ägare, och Charlotta möter Raoul - hennes barndoms kärlek.

Opera... inte min grej. Jag är ju svag för musikaler, men det här funkar bara inte. Jag tycker att det ändå känns ganska naturligt att de börjar sjungar i de flesta musikaler - men inte i den här, det känns bara tillgjort. I musikaler är det också flera olika låtar, men här det typ samma hela tiden - dom ändrar bara texten.
Det är riktigt bra skådespelare, men de ska ju ha jobbig fransk brytning och ja... det känns inte som om manuset låter skådespelarna riktigt komma fram.
Öh, och det var ologiskt. Jag faaattade inte riktigt... Blåsta människor i filmer alltså!
Det positiva med filmen är att det iaf är fina miljöer och kläder, och alla har fina röster. Jag gillar faktiskt den där låten Charlotta och Fantomen sjunger i båten i början. 
Jag har försökt se orginalet en gång, men jag orkade typ 10 minter innan jag gav upp, och den här var ju i alla fall bättre... men inte mycket.

Reggisör: Michael Mann (Manhunter).

Skådespelare: Johnny Depp (Chocolat), Christian Bale (The Dark Knight), Billy Crudup (Watchmen), Emelie de Ravin (Lost).

Handling: Filmen skildrar en av historiens mest ökända brottslingar – John Dillinger. Filmen utspelar sig på 30-talet och man får också träffa andra kända brottslingar.

 

Okej... den var inte så bra tbh. Johnny Depp kan såklart göra vilken film som helst sevärd, men fortfarande - tråkig och jobbig.
Det är ganska nice såhär stämning/stil faktiskt, 30-talet var ganska snyggt! Lite elegant sådär. Alla har kostymer och allt är ganska grått... det är ju tråkigt, men snyggt!
Alltså den påminner veeerkligen om O Brother Where Art Thou?, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det handlar om typ... exakt samma sak. Men själva stämningen är väääldigt annorlunda, ingen humor här inte.
Men äh. Det var mest en massa skjutande, och filmen tog aldrig sluuut.
Jag tycker att det är roligt att Johnny spelar in en film där han kallas John/Johnny hihi :D.
Den får en svag 3'a, mest för de fantastiska skådespelarna.

Reggisör: Tim Burton (Sleepy Hollow, The Nightmare Before Christmas, Sweeney Todd).

Manus: Linda Woolverton (Lejonkungen).

Skådespelare: Johnny Depp (Pirates Of The Caribbean), Helena Bonham Carter (Fight Club), Alan Rickman (Love Actually), Anne Hathaway (En Prinsessas Dagbok), Frances de la Tour (Harry Potter).

 Handling: Det är sju år sen Alice besökte Underlandet och hon tror att allt bara var en dröm. Men när hon ställs inför några svåra beslut ramlar hon ner i kaninhålet igen, och Underlandets framtid vilar i hennes händer.

 

 

Jag har ju sagt att jag ska skriva en recension så here we go. Jag såg den med min mamma och syster på premiären, 3D och engelskt tal ofc.

Jag hade inte så stora förhoppningar, men jag blev ändå besviken.

Skådespelarna var faktiskt fantastiska, fast jag hade lite svårt för hon som spelade Alice – men det var mest för att själva rollen var så jobbig. Jag tyckte helt enkelt inte att rollerna räckte till skådespelarna, you know? Att manuset inte lät dom komma fram. Svårt att förklara...

Som ni kanske vet är jag ganska negativt inställd mot 3D. Det är ju nice att allt känns lite verkligare, men i 3D-filmer fokuserar de ofta så mycket på hur det ser ut att de glömmer vad det faktiskt är och liksom hur det känns. Alice in Wonderland var också så.

Nä, Tim Burton var en besvikelse den här gången. Det var sååå cheesy. Så skulle jag beskriva filmen med ett ord. Cheesy.

Det fanns självklart bra saker med filmen – speciellt Colleen Atwood. Colleen designade kläderna, hon har gjort kläderna till många av Tim Burtons filmer och lyckas alltid. Alice klännigar var to die for.

Och det går inte att förneka att det ser bra ut. Allting är sjukt vackert och bra gjort, titta bara på striden på slutet och The Cheshire Cat.

Oscarsgalan är inte riktigt min grej. Det är typ några få filmer som tävlar om några få priser liksom. Men här kommer iaf årets vinnare:

Best Picture:
The Hurt Locker
Kathryn Bigelow, Mark Boal, Nicolas Chartier and Greg Shapiro

Actor in a Leading Role:
Jeff Bridges
Crazy Heart

Actor in a Supporting Role:
Christoph Waltz
Inglourious Basterds

Actress in a Leading Role:
Sandra Bullock
The Blind Side

Actress in a Supporting Role:
Mo'Nique
Precious: Based on the Novel 'Push' by Sapphire

Animated Feature Film:
Up
Pete Docter

Art Direction:
Avatar
Rick Carter and Robert Stromberg (Art Direction); Kim Sinclair (Set Decoration)

Cinematography:
Avatar
Mauro Fiore

Costume Design:
The Young Victoria
Sandy Powell

Directing:
The Hurt Locker
Kathryn Bigelow

Documentary Feature:
The Cove
Louie Psihoyos and Fisher Stevens

Documentary Short:
Music by Prudence
Roger Ross Williams and Elinor Burkett

Film Editing:
The Hurt Locker
Bob Murawski and Chris Innis

Foreign Language Film:
The Secret in Their Eyes (El Secreto de Sus Ojos)
Argentina
Directed by Juan José Campanella

Makeup:
Star Trek
Barney Burman, Mindy Hall and Joel Harlow

Music (Original Score):
Up
Michael Giacchino

Music (Original Song):
Crazy Heart
"The Weary Kind (Theme from Crazy Heart)"
Music and Lyric by Ryan Bingham and T Bone Burnett

Short Film (Animated):
Logorama
Nicolas Schmerkin

Short Film (Live Action):
The New Tenants
Joachim Back and Tivi Magnusson

Sound Editing:
The Hurt Locker
Paul N.J. Ottosson

Sound Mixing:
The Hurt Locker
Paul N.J. Ottosson and Ray Beckett

Visual Effects:
Avatar
Joe Letteri, Stephen Rosenbaum, Richard Baneham and Andrew R. Jones

Writing (Adapted Screenplay):
Precious: Based on the Novel 'Push' by Sapphire
Screenplay by Geoffrey Fletcher

Writing (Original Screenplay):
The Hurt Locker
Written by Mark Boal

Skådespelare: Martin Sheen (Bordertown, Bobby), Ben Kingsley (The Tale Of Sweeney Todd, Schindler's List, Tuck Everlasting), Richard Griffiths (Harry Potter, Sleepy Hollow)
Regissör: Richard Attenborough (Ett Rop På Frihet)

Handling: Filmen sklidrar Mohandas Karamchanda Gandhis liv. Gandhi kämpade för att Indien skulle få självstyre.

Den riktige Gandhi.

Jag tycker att filmen är väldigt bra. Jag hade inte så höga förväntnigar, men jag har alltid tänkt se den eftersom mamma gillar den och den har vunnit 8 Oscars, så något med den måste ju vara bra.

Den ÄR lite långtråkig, som de flesta gamla filmer. Eller... inte långtråkig lika mycket som långsam. Och man kan absolut inte kalla den underhållande - men det är inte det som är tanken bakom den.
Meningen med filmen är ju att skildra Gandhis liv och det GÖR den verkligen. Man får en bra bild över hur han var, även om många saker fattas, typ vad som hände med hans barn.

Jag har inte sett så mycket av skådespelarna i filmen förut, och det var skönt för det kändes mer verkligt på nått sätt då. Inte så Hollywood utan mer INDIEN.

Det enda jag visste om Gandhi innan jag såg det här var att han bodde i Indien... borde man inte lära sig det här i skolan? Om förtryck, anti-våld och att stå för sina åsikter.
Om alla var lite mer som Gandhi skulle världen bli en sjukt mycket bättre plats.

Jag tänkte skriva en recension, men jag har verkligen inte tid. Det visade sig att det här är en dålig vecka att börja blogga på.
Här kommer iaf en lista på låtarna från En Kärlekshistoria, vissa är bra - andra är dåliga. Filmen är fantastisk hur som helst.

Bodens Ingenjörskårs marsch, kompositör Viktor Widqvist

Rigoletto, kompositör Giuseppe Verdi

Op een Zeemansgraf, kompositör Johnny Hoes

När jag var prins utav Arkadien/Si j'étais roi ur Orfeus i underjorden, kompositör Jacques Offenbach

It's a Long Way to Tipperary, kompositör Harry Williams, engelsk text Jack Judge, svensk text Gösta Rybrant

Pierina eller Blå anemonerna, kompositör och text Evert Taube

Morgon, kompositör Ejnar Eklöf, text Karl Gustav Ossiannilsson

Isabella/Daisy Bell, kompositör Harry Dacre, svensk text Alma Rek

I'm Popeye the Sailor Man/Karl Alfred, kompositör och text Sammy Lerner

*On My Way, kompositör och text Björn Isfält

Ford-valsen, kompositör och text Fred Winter, Henry Carson och Nils Gustaf Granath

*Oh! No, kompositör Björn Isfält, text Roy Andersson

*Talk to Me, kompositör Björn Isfält, text Roy Andersson

*Wake Up in the Morning, kompositör Björn Isfält, text Roy Andersson

*Would You Like To Be, kompositör Jan Bandel, text Greg Fitzpatrick

Okej, jag vet inte om låtarna är rätt, och det är BARA de men stjärnor framför som är värda.

Björn Isfält är väldigt väldigt väldigt bra, han har gjort bl.a. det här.