The Apparition (2012)

Regissör: Todd Lincoln
Skådespelare: Ashley Greene (Twilight), Sebastian Stan (The Covenant, Black Swan), Tom Felton (Harry Potter), Luke Pasqualino (Skins).
Handling: Kelly och Ben flyttar in i ett nytt hus och mystiska saker börjar hända...
 
 
Som den Skins-nörd jag är måste jag se allting med skådisarna därifrån. Luke har tyvärr en pytteliten roll men resten av skådisarna är också väldigt bra.
 
Problemet är storyn. Det känns som att manusförfattarna har brainstormat och slängt in alla läskiga scener de kunnat komma på, utan att bry sig om hur de passar in i filmen eller ihop med varandra. Visst blev det läskigt men filmen blev så mycket sämre då det kändes slarvigt gjort
 
Jag tycker att den här filmen skulle blivit mycket bättre om den handlade om personerna i början (se bild) och inte Kelly och Ben (som är väldigt tråkiga karaktärer). Mycket mer logiskt och eftersom det är så vanligt att skräckfilmer handlar om ett lyckligt heteropar i ett vackert hus skulle det vara kul om man gjorde något annorlunda.
 
Trots det ointressanta manuset var det okej - om man gillar skräck. Vissa av scenerna var väldigt obehagliga imo, andra sjukt fåniga (den vissnande kaktusen...). Helt enkelt en väldigt generisk skräckfilm.
 
 

The Phantom of the Opera (2004)

Regissör: Joel Schumacher (The Number 23).
Skådespelare: Miranda Richardson (Sleepy Hollow, Harry Potter) Minnie Driver (GoldenEye, Ella Enchanted), Simon Callow (Four Weddings And A Funeral, Amadeus), Kevin McNally (Pirates of the Caribbean, Johnny English).
Handling: Paris operahus sägs vara hemsökt. Fantomen är i själva verket ett musikaliskt geni som bor i husets katakomber. Fantomen blir kär i sångerskan Charlotta och gör allt för att hon ska få huvudrollen, och för att han ska få henne. En dag får operan nya ägare, och Charlotta möter Raoul - hennes barndoms kärlek.



Opera... inte min grej. Jag är ju svag för musikaler, men det här funkar bara inte. Jag tycker att det ändå känns ganska naturligt att de börjar sjungar i de flesta musikaler - men inte i den här, det känns bara tillgjort. I musikaler är det också flera olika låtar, men här det typ samma hela tiden - dom ändrar bara texten.
Det är riktigt bra skådespelare, men de ska ju ha jobbig fransk brytning och ja... det känns inte som om manuset låter skådespelarna riktigt komma fram.
Öh, och det var ologiskt. Jag faaattade inte riktigt... Blåsta människor i filmer alltså!
Det positiva med filmen är att det iaf är fina miljöer och kläder, och alla har fina röster. Jag gillar faktiskt den där låten Charlotta och Fantomen sjunger i båten i början. 
Jag har försökt se orginalet en gång, men jag orkade typ 10 minter innan jag gav upp, och den här var ju i alla fall bättre... men inte mycket.


RSS 2.0