Biograf

Regissör: Terry Gilliam (Twelve Monkeys, Monty Python-filmer)
Skådespelare: Heath Ledger (The Dark Knight, Lords of Dogtown), Johnny Depp (Pirates of Caribbean, Alice in Wonderland), Jude Law (The Holday, Sherlock Holmes), Christopher Plummer (Sound of Music, Twelve Monkeys), Tom Waits (WRISTCUTTERS, Bam Stroer's Dracula).
Handling: Parnassus äger en teatervagn och tillsammans med sin dotter, en dvärg (som inte är en dvärg), och Anton reser dom runt och uppträder. Det är ingen vanlig teater, Parnassus samlar själar eftersom han har slagit vad med djävulen om sin dotter. En dag räddar de en man som hänger från en bro...



Okej, jag skulle vilja ge den här filmen två betyg. Ett för FILMEN - handling, idé, logik o.s.v. - och ett för SKÅDESPELARNA.

Handlingen var inte bra. Jag gillar inte filmen som FILM, jag förstod typ INGENTING av vad som hände och satt bara 'varför gör dom inte så..?'.
Dom borde förklarat mycket mycket bättre, this made no sense at all.
Så själva filmen får en 2a.

Skådespelarna däremot - OMGW. 5 5 5 5 5! Verkligen, det var helt fantastiskt! Kanske inte så konstigt med tanke på att mina absoluta favoritskådespelare är med (Heath Ledger och Johnny Depp) men ALLA gjorde ett fantastiskt jobb! Det finns ingen jag tyckte spelade dåligt (utom kanske Christopher Plummer på sina ställen...).

Två grejer bara... 1. Lily Cole!!! Hon ÄGER, speciellt i St. Trinian's. Och 2. JAG MISSADE PETER STORMARE! Han var tydligen presidenten, och jag SÅG inte det!

Regissör: Oliver Parker (St. Trinian's).
Skådespelare: Ben Barnes (Narnia 2), Colin Firth (Love Actually), Fiona Shaw (Harry Potter).
Handling: Dorian Gray är en vacker ung man som flyttar till London. Där får han sitt porträtt målat, och då börjar porträttet åldras istället för honom. Alla skador Dorian får och onda handlingar han begår förs över till porträttet gör det hemskare allt eftersom åren går. Baserad på bok av Oscar Wilde.

Jag kan inte bestämma mig för om Dorian är snygg eller inte...

ANYWAY, skum film. Den var okväl okej, men kändes lite B och boring haha.

Jag är ju inte något big fan av Colin Firth och Ben Barnes är inte heller någon mästare. Fiona Shaw är cool däremot, men hon var ju inte med så mycket.
Den har några riktigt vackra scener, men känns så... shallow och tillgjord.

Regissör: Hrafn Gunnlaugsson.
Skådespelare: Helgi Skúlason, Jakob Thor Einarsson, Edda Björgvinsdóttir.
Handling: En Irländsk pojke ser sina föräldrar bli dödade av vikingar på och när han blir vuxen beger han sig till Island för att hämnas sina föräldrar och hämta hem sin kidnappade syster.

Alltså isländska är fint.
Den ÄÄÄR långsam, som alla gamla filmer, men den är okej. Skådespelarna är bra och stämningen känns liksom äkta, fast många saker är ganska orealistiska.
Musiken är inte riktigt min grej men den är väldigt SPECIELL och det är ju coolt.
Jag tycker ändå att filmen känns ganska vinklad, typ att SÅ HÄR ÄR DET OCH DET FINNS INGET ANNAT. Speciellt slutet var dåligt, blä. Men det var ändå lite spännande :D. Och... lärorikt?

Reggisör: Michael Mann (Manhunter).

Skådespelare: Johnny Depp (Chocolat), Christian Bale (The Dark Knight), Billy Crudup (Watchmen), Emelie de Ravin (Lost).

Handling: Filmen skildrar en av historiens mest ökända brottslingar – John Dillinger. Filmen utspelar sig på 30-talet och man får också träffa andra kända brottslingar.

 

Okej... den var inte så bra tbh. Johnny Depp kan såklart göra vilken film som helst sevärd, men fortfarande - tråkig och jobbig.
Det är ganska nice såhär stämning/stil faktiskt, 30-talet var ganska snyggt! Lite elegant sådär. Alla har kostymer och allt är ganska grått... det är ju tråkigt, men snyggt!
Alltså den påminner veeerkligen om O Brother Where Art Thou?, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det handlar om typ... exakt samma sak. Men själva stämningen är väääldigt annorlunda, ingen humor här inte.
Men äh. Det var mest en massa skjutande, och filmen tog aldrig sluuut.
Jag tycker att det är roligt att Johnny spelar in en film där han kallas John/Johnny hihi :D.
Den får en svag 3'a, mest för de fantastiska skådespelarna.

Reggisör: Tim Burton (Sleepy Hollow, The Nightmare Before Christmas, Sweeney Todd).

Manus: Linda Woolverton (Lejonkungen).

Skådespelare: Johnny Depp (Pirates Of The Caribbean), Helena Bonham Carter (Fight Club), Alan Rickman (Love Actually), Anne Hathaway (En Prinsessas Dagbok), Frances de la Tour (Harry Potter).

 Handling: Det är sju år sen Alice besökte Underlandet och hon tror att allt bara var en dröm. Men när hon ställs inför några svåra beslut ramlar hon ner i kaninhålet igen, och Underlandets framtid vilar i hennes händer.

 

 

Jag har ju sagt att jag ska skriva en recension så here we go. Jag såg den med min mamma och syster på premiären, 3D och engelskt tal ofc.

Jag hade inte så stora förhoppningar, men jag blev ändå besviken.

Skådespelarna var faktiskt fantastiska, fast jag hade lite svårt för hon som spelade Alice – men det var mest för att själva rollen var så jobbig. Jag tyckte helt enkelt inte att rollerna räckte till skådespelarna, you know? Att manuset inte lät dom komma fram. Svårt att förklara...

Som ni kanske vet är jag ganska negativt inställd mot 3D. Det är ju nice att allt känns lite verkligare, men i 3D-filmer fokuserar de ofta så mycket på hur det ser ut att de glömmer vad det faktiskt är och liksom hur det känns. Alice in Wonderland var också så.

Nä, Tim Burton var en besvikelse den här gången. Det var sååå cheesy. Så skulle jag beskriva filmen med ett ord. Cheesy.

Det fanns självklart bra saker med filmen – speciellt Colleen Atwood. Colleen designade kläderna, hon har gjort kläderna till många av Tim Burtons filmer och lyckas alltid. Alice klännigar var to die for.

Och det går inte att förneka att det ser bra ut. Allting är sjukt vackert och bra gjort, titta bara på striden på slutet och The Cheshire Cat.